Det finns ett jämställdhetsmål i trafikpolitiken. Det innebär att vägtransportsystemet ska vara utformat så att det svarar mot både kvinnors och mäns transportbehov.
Tyvärr tolkas detta mål på ett sätt som riskerar att befästa orättvisorna. Enligt olika myndigheters tolkning av vårt resande domineras männens resor av snabba, flexibla och bekväma resor med bil. Kvinnor, däremot, rör sig inom ett begränsat område och lämnar och hämtar ofta barn i skolan och på dagis och fritids.
En slutsats är att bättre belysta gångtunnlar, nya cykelvägar och fler bussar och tåg är det bästa sättet att tillgodose kvinnors behov. Vi anser att detta synsätt är könsdiskriminerande och bygger på en förlegad samhällssyn. Att försöka öka jämställdheten genom att cementera könsroller är befängt. Därför vill vi fästa allmänhetens och makthavarnas ögon på vad som håller på att hända.
Förväntningarna var stora när att jämställdhetsmål infördes i trafikpolitiken. Dessa kom dock snart på skam och idag är vi på väg att planera för ett samhälle som snarare hör till förra seklet än till framtiden.
De myndigheter som har regeringens och riksdagens uppdrag att förverkliga de transportpolitiska målen, gör en tolkning av riktlinjerna som är anmärkningsvärd.
Man slår fast att kvinnorna generellt sett rör sig inom ett begränsat område och att männen föredrar resor med bil.
Den naturliga slutsatsen borde vara att öka kvinnors bil- och körkortsinnehav för att ta ett steg mot ett mer jämlikt samhälle. Istället verkar man tänka bak och fram. Eftersom kvinnor åker mindre bil och mer kollektivt jämfört med männen innebär jämställdhetsmålet att satsa på kollektivtrafik och gångtunnlar. Det är en konstig inriktning.
Idag ägs bara var tredje bil av en kvinna, enligt SCB (Statistiska centralbyrån). Varannan ensamstående mamma saknar tillgång till bil. Det begränsar deras val av fritidsaktiviteter för barnen, skolval, möjligheter att handla billigt på stormarknader och möjligheten att välja det jobb de vill ha. Att göra det billigare och enklare att ha bil är vad trafikens jämställdhetsarbete borde prioritera.
Bilen är idag det mest flexibla transportmedlet. Bilen ger möjlighet till förflyttning när du vill, var du vill, hur du vill. Tillgång till bil skapar nya möjligheter till arbete, studier kultur och fritidssysselsättningar. Bilen innebär frihet, bekvämlighet och trygghet.
Med en annonskampanj försökte vi, redan under 2003, att skapa uppmärksamhet kring att jämställdhet i trafikpolitiken förutsätter att det blir lättare och billigare att köpa, äga och köra bil.
Bilismens överbeskattning är dock fortfarande idag ett hinder för jämställdheten. Nya pålagor, som till exempel trängselskatter, förvärrar problemet.