Hur ska bilskatterna se ut?

Riksdagen har beslutat att varje trafikslag ska betala sina egna samhällsekonomiska marginalkostnader. Det innebär att trafiken ska betala för de skador och de utsläpp som den ger upphov till.

Detta beslut togs första gången i Riksdagen 1988 och bekräftades 2006. i den transportpolitiska propositionen där det står :

”De skatter och avgifter som tas ut av trafiken och som är transportpolitiskt motiverade, bör motsvara trafikens samhällsekonomiska kostnader.”

Principen upprepades sedan även 2012:

”Trafikens samhällsekonomiska kostnader ska vara en utgångspunkt när transportpolitiska styrmedel utformas.” (Prop. 2012/13:25)

Om denna princip följs så får man alla resenärer att ta hänsyn till hur deras resande påverkar andra människor, till exempel via de utsläpp de leder till. Priset på de olika alternativa resesätten som du har motsvarar då kostnaden av de negativa effekterna det har på samhället. Genom skatten ska du betala för de avgasutsläpp, trafikolyckor, buller och trängsel som du åstadkommer, men sanningen är att du betalar för mycket mer.

Enligt VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, ser det ut så här:

Rörliga kostnader

Rättvist? Nej! Hade Riksdagen följt sin egen princip borde staplarna vara lika höga, det vill säga, kostnaden lika stor som priset för att köra bil.

Medan många andra transportslag och industrier får rabatt på sina utsläpp så tvingas bilburna familjer betala mer än den dubbla kostnaden för vad de orsakar. Detta är en omotiverad och kontraproduktiv straffskatt på alla som bor utanför våra storstäder och behöver bilen och därmed en onödig börda för fler än sex miljoner svenskar att bära.

Trots detta höjdes skatterna på bilister med hela tre miljarder kronor till vid årsskiftet, utan någon större uppmärksamhet eller protest. Detta måste få ett slut!