Jämställdhet

Det övergripande målet för svensk tranportpolitik är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktig hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. 

Det övergripande målet stöds av två huvudmål: funktionsmålet berör resans eller tranportens tillgänglighet och hänsynsmålet handlar om säkerhet, miljö och hälsa. Regeringen anser att ett jämställt transportsystem är en central aspekt av funktionsmålet då transportsystemet ska vara jämställt, dvs likvärdigt svara mot kvinnors respektive mäns transportbehov. I debatten får man ofta intryck av att män åker betydligt mer bil medan kvinnor åker betydligt mer kollektivt. Transportpolitiken påstås därför behöva inrikta sig på att förbättra kollektivtrafiken, och därmed förbättra kvinnors förflyttningar, i syfte att uppnå ett jämställt transportsystem.

Studeras statistiken närmare kan man dock konstatera att det är bilen som totalt dominerar resorna för båda könen. Enligt den senaste resvaneundersökningen så använder såväl kvinnor som män bil i cirka 70 procent av resorna (kvinnor 66 % och män 71 %). Det näst vanligaste färdsättet för män är cykel följt av buss. Kvinnor uppvisar samma mönster. När det gäller resor gjorda med T-bana, spårvagn eller tåg, så är skillnaderna marginella mellan kvinnor och män. Att kvinnor skulle resa mer kollektivt än män och drabbas hårdare om kollektivtrafiken försämras stämmer inte. Däremot har kvinnor ett större behov av bil eftersom de oftast tar mer ansvar för hem och barn. En ökad jämställdhet och frihet borde i så fall uppnås om fler kvinnor fick tillgång till bil.

Läs mer här